Trodde att allt hade blivit bra. Att jag insett att du verkligen inte finns bland oss längre. Men när jag nu satt och lyssnade egenom gammla låtar på datan så hittade jag Suspicious minds - Elvis.  trodde inte de va sant. Det kändes som om hjärtat skulle sprängas, explodera, hoppa ur bröstkorgen. Jag har inte lyssnat på den låten sen familjen och alla vännerna var på Wärdshuset och det var veckan efter vi kom hem efter den hemskaste veckan i mitt liv. Dom sjöng den på scenen. Redan när dom första tonerna kom kollade jag på pappa. Jag såg det direkt i hans ögon. Det här var inte bra. Både jag och pappa resta oss upp och gick ut. Ingen av oss klarade av det. Vi åkte därifrån innan showen var klar.

Det var rätt skönt ändå att låta tårarna falla lite. Det kan vara bra att blicka tillbaks då & då.
Förr när det  var "nytt" så grät man bara... men nu blickar man oftast tillbaks med ett leende på läpparna.