köööööööööööööörkort!

Kan inte beskriva vilken lättnad och vad glad jag blev när han sa ordet "godkänd"! Trodde inte jag skulle klara det, vet inte varför men det kändes bara inte som de... Därför blev jag så lättad att jag började gråta, inte lite heller utan nästan hulkade haha. När jag ringde mamma kunde jag inte prata, så lättade var jag. Lite pinsamt att gå själv och gråta på stan men men ;) 
Nu har jag så mycket energi så jag ska ut och springa i spöregnet, häppåre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback