Timbuktu – Fallskärm

Kommer ihåg när vi kollade på I taket lyser stjärnorna med familjen och jag grät inte i slutet. Då sa mamma när till och med Filip grät: "Ja men Linn, du har alltid varit lite känsokall, inte så lätt för dig att börja gråta".  Eller något åt det hållet. Hon mena inget illa alls haha, jag vet vad hon menar. Har svårt att gråta till filmer, och nästan till det mesta faktiskt. Grät till exempel inte många tårar under mina föräldrars skiljsmässa vilket mina syskon mer gjorde.
Men en situation jag inte kan hålla mig från tårar är när jag bråkar med någon jag älskar.

Kommit på en sak. Alla mina idéer om vad jag ska blogga om poppar upp i duschen. Alltid när jag står där och blundar mot vattenstrålen kommer jag på något bra att blogga om men sen när jag väl sitter vid datan försvinner det. Märkligt. Borde spela in mig själv när jag dsuchar så jag kommer ihåg.

Sitter här och ska försöker skriva klart en liten redovisning om vart de olika partierna i riksdagen står i skatt-frågan. Men det var inte de jag skulle skriva utan kom på mig själv med en liten tanke på tal om skolan. Det är väldigt viktigt för mig att jag har en bra lärare. För om inte jag har de blir jag okoncenterad, jag preseterar inte lika bra och blir bara deppig på att inte läraren är bra. Till exempel var jag inte så bra på natur i högstadiet. Men nu har vi en väldigt bra lärare i natur och helt plötsligt presterar jag kanon och får toppresultat! Och ja, tvärt om i samhäll kan man säga...

Jag vet vissa par som alltid är sams. Som aldrig har bråkat. Jag vet inte vad ni tycker men från min synvinkel tycker jag det är nyttigt att bråka ibland. Att få ur sig allting och inte gå och bära på problemen. Att få skrika av sig lite. Kanske låter det fel men jag hoppas ni förstår vad jag menar? Jag älskar Casper över allt annat, men jag står fast vid att jag tror att det är nyttigt att bråka lite ibland. Nu menar jag inte att ni ska leta upp något att bli sura över, men ni förstår min poäng i det hela hoppas jag?

Jag har ett litet problem med mig själv. Eller, det lät allvarligare än vad det är. Ska komma till saken istället. Jag ser mig själv som en ganska trevlig person som aldrig är otrevlig mot nya människor. Men, när någon är otrevlig mot mig och som jag dessutom aldrig träffat innan har jag väääldigt svårt för att vara trevlig tillbaka. Jag bitts tillbaka helt enkelt. Det hände på bussen idag med busschauffören. Usch för otrevliga människor.

ps. min mamma har alltid sagt att man ska vara trevlig tillbaka trots att den andra är otrevlig, då får han dåligt samvete. Men jag har svårt för de...

Mina föräldrar är skilda, och båda har "nyss" skaffat sig någon "ny". Visst är det jätteroligt för dem, men en sak glömmer man. Att man som barn till dem blir lätt känslomäsigt rubbad då, både medvetet och undermedvetet. Extra känslig och sådant. Man, eller framför allt jag, tänker väldigt mycket. Och vissa glömmer det, att en 17åring hör, ser och förstår precis allt.

En vän sa till mig en gång(eller hon har sagt det massa gånger) att när man blir tillsammans med någon blir man, och är, sådär pirrigt jättekär och blir nervös varje gång man ser personen och ja, you name it? Men sen när man varit tillsammans ett tag så övergår denna pirriga nykärleken till antingen djup förälskelse när man verkligen älskar varandra. ELLER så blir man litte trötta på varandra och känslorna svalnar. That's pretty true. För min vän blev det tyvärr det andra alternativet men hon har en ny kärlek nu som verkar toppen! Men för mig då? För mig och Casper har det övergått till såndär djup förälskelse. & det är nog den bästa känslan som finns ♥

När man lånar ut pengar och får tillbaka dom i form av detta på datan när man kommer hem blir man ju glad, och lånar gladeligen ut pengar igen! Till skillnad från när man får tjata tillbaks pengarna, det är inte lika kul...

Har beslutsångest. Mina p-piller är om en vecka helt slut och då måste man ju fixa nya. Men det är så otroligt drygt att gå & göra det. Så hela morgonen har jag grubblat över om jag ska göra det idag(dom har bara öppet en timma på morgonen & på onsdageftermiddag men då ska jag till casper så de går inte) eller imorn när jag är ledig? men då ryker min sovmorgon. Hm.. jag gör det imorn. Snacka om att skjuta upp saker. Inget ni behövde veta egentligen men jag kände för att vara lite öppen.
ha en bra dag

Jag är ingen person som prioriterar skolan till hundra, men kanske till 97? Fas jag stressar lätt upp för mig småsaker och kan vara jobbig att ha att göra med i stressiga och svåra situationer, det erkänner jag.
Och till det jag skulle säga. Idag hände något konstigt med mig... Innan matteprovet började jag få sjukt mycket handsvett när jag höll i pennan och inprincip darrade. Fick konsenterar mig för att kunde skriva. Efter provet(som jag förövrigt tror gick bra!) Så var jag hur skakis som helst och skulle möta upp Sara på stan men först skulle jag hämta ut gardasilsprutan, och då måste man visa legg. Men jag fick knappt upp det ur plånboken och hon i kassan frågade om jag var sjuk! Har aldrig känt såhär förut.Kändes nästan som en liten panik-stress-attack av nått slag? och pratade snabbt och hastigt med Sara om hur jag kände. Till och med hon blev orolig!

Men nu har jag börjat tänka lite och jag har haft konstiga drömmar nästan varje natt i flera veckor. I drömmarna är det alltid elaka män, men olika varje gång. Jättejobbigt att ha mardrömmar om det varje natt. Kom på att anledningen till det måste vara att jag kollar på Prison Break varje kväll innan jag somnar... Tänk vad det kan påverka sitt undermedvetna? Jag tycker ju inte alls den serien är läskig!
Och det har säkert resulterat i att jag sover dåligt, VILKET har resulterat i att jag stressar upp mig för allt och just nu har jag lite mycket att tänka på: Sprutan, skitnervös inför matteprovet, praktik, körkorts-grejs, snacka med banken, med mera.

Var tvungen att skriva av mig lite, grattis till er som orkade läsa, haha! Men den "attacken" jag fick idag var inte rolig. Men nu mår jag bra igen :)

Riktigt såhär mycket folk och snö är det inte i Sälen just nu. Men om någon månad så! Jag tycker inte att det är specielt kul att åka skidor och kylan är väl inte min bästa vän dirket. Men jag älskar stämmningen i Sälen en fin vinterdag när alla är glada!

bild från min å isabelle's 17års fest
Längtar till helgen och dess festligheter! Längtar efter att gå ut på gatorna och prata med random människor som man aldrig sett förut. Längtar efter att få skratta tills magen vänder sig ut och in med mina kära vänner.

Jag blir så glad av att kolla på den här bilden, och det får mig att inse hur mycket jag hatar att vara ifrån honom... och snart börjar den där jobbiga tiden när skidorna(reser, läger, tävlingar), träning och skolan tar upp mestadels av hans tid, och kanske speciellt iår när han kommit med i juniorlandslaget också vilket jag är jätteglad för hans skull för!
Med det sätter jag punkt för denna torsdag, godnatt mina sköna bönor!(först, prison break)

Vill ha på mig dom tillsammans nu, mums! Vill stå och småhuttra när jag väntar på bussen till skolan på morgonen(eller dom gångerna jag orkar ta cykeln), vill vara alldeles röd om nosen när jag kommer in efter en stund ute och jag vill känna hu höstsolen värmer samtidigt som det är höstkallt ute. Nu kanske ni tycker att jag överdriver? Jag har verkligen älskat den här sommaren, men sommar hemma i Sälen NU är inte rolig...

Kom på min lillasyter och hennes kompis med att leka... klättrare? Dom klättrade i alla fall i ett väldigt högt träd med rep och grejer så dom hissade upp varandra. Kommer inte ihåg att jag lekte såna lekar. Jag var nog mer barbie/my little ponny-typen, kanske...

Alla har vi drömmar och min dröm är att någon gång ta mig ut i den stora mediavärlden. Med det menar jag inte skriva en spalt då och då i en liten lokaltidning(men man måste börja nånstans!) utan ut i den riktigt stora mediavärlden! Det var varit min dröm i några år nu och vi får se hu länge den håller i sig, kanske rent ut a tröttnar på allt som har med media att göra efter tre år på mediaprogrammet, haha ;)
Kom att tänka på detta i och med att vi har ska praktik 3-4 veckor i tvåan och håller på att ragga praktikplats! Har två stora grejer på G, sen får vi se vart dom leder...!

Har en stor fråga, och den har lurat i bakhuvudet länge nog nu. Jag skulle vilja klippa av mig mitt långa, tjocka, bruna hår, men vet inte riktigt om jag vågar. Nu menar jag inte värsta pagen men liiiiiiite längre än till axlarna... Ni får gärna komma med åsikter, har lite beslutsångest här.

jag läser mina vänners bloggar, och några få som jag fastnat för... Men ibland klickar jag in mig på massa olika bloggar och det verkar som om alla, verkligen alla sitter och håller på för fullt i flera daaaaagar med sina julklappar och det låter som om dom köpt över 50 paket till alla nära och kära.
Då tänkte jag: är det bara jag som köper paket till familjen och paket till några av mina nära & kära, och låter dom i affärerna slå in dom? jag menar, det blir ju faktiskt finast då haha. Kanske inte om man köper på HM eller något liknande när man får en kartong men... Fast jag håller med om att det blir personligare om man slår in det själv, men jag är inte så bra på det. Jag har i alla fall inte hållt på alls mycket med julklappar i år. Utan har vetat ungefär vad alla vill ha, och köpt det, plus att jag vet att dom komer blir glada över det dom får! Ingen hysteri över julklappar från min sida ;)
Fast okey, ska erkänna att ett paket har jag hållt på med hemma och pysslat väldigt mycket med... *änglaliknande gubbe som ler lite generat*